Precis hemkommen efter en joggingtur. Jag hade alldeles för mycket kläder på mig!! Svettas som en gris!!
I morse var det väldigt segt, det var nära att jag låg kvar i sängen. Men jag lyckades pallra mig upp i alla fall. Gick till datorn för att hämta min pulsklocka. Då passade jag på att läsa Michelles blogg: "The 14 week jouney".
Det hon skrev fick mig att fundera:
My vision during training is going to be that I am a machine, no feelings of pain, suffering or fear, just getting it done hard every session.
Excited about my journey, but really am focusing on living the present every day and not looking into the future nor the past, just living in the now!!!!!!!
Så ute på min morgonjogging började fundera, jag brukar få håll på morgnarna eftersom jag inte har nån energi i kroppen, så även idag. Men då km jag ihåg vad jag hade läst, jag är en maskin, jag kan inte känna smärta eller rädsla. Tankarna vandrade iväg och jag funderade på hur man ska tänka för att leva i nuet. Helt plötsligt infann sig en känsla av viktlöshet. Inget håll. Jag kände hur benen rörde sig under mig, transporterade mig frammåt utan att jag behövde anstränga mig. Det var bara en känsla av tomhet (på ett bra sätt). Jag funderade inte på vad som hände igår eller vad jag ska göra idag, jag bara njöt.
Och helt plötsligt var jag hemma och hade pressat tiden på rundan med 10 sekunder, även fast jag började med att gå en bit!
Tankens kraft!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar