Var uteoch sprang intervaller i måndags . Näst sista intervallpasset innan tävling. Orken och motivationen var inte på topp. Den var oförskämt låg om jag ska vara ärlig. Som tur var hade jag stämt träff med en kompis. (Inte den gravida tösen!). I ett svagt ögonblick på söndagen skickade jag iväg ett sms med en förfrågan om sälkskap på intervallerna. Fick svar snabbt och farthållaren var anlitad. Den här tjejen har långa ben. Hon springer alltså fort. Hon är dock ganska bra på att hitta på ursäkter till varför hon inte ska springa intervaller. Det är därför vi passar bra ihop. Jag bestämmer en tid och ser till att hon får tummen ur. Hon håller uppe tempot så att jag nästan spyr. Har jag en bra dag kan jag ligga steget före. Känna mig supersnabb! En dålig dag tar jag rygg på henne och tänker på annat. En win-win situation. Dessa träningskompisar uppskattas väldigt för tillfället. Jag vill helst av allt äta upp hela paketet med havregryn och lägga mig ner på stället. Orken räcker knappt till att ta in vad folk säger till mig, ännu mindre ge ett vettigt svar. Att få hjälp att pressa sig lite extra under träningen är därför guld värt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar