En sen reflektion från SM

För några veckor sedan ställde jag upp på SM i body fitness. Som jag tidigare skrivit bestämde jag mig ganska sent för att vara med. Det resulterade i att jag fick skynda mig ner i vikt och med det ökade även formnojorna. En vecka innan tävling var jag dock nöjd med hur det såg ut och det kändes som att det skulle gå vägen att ta sig i bra form ändå. Jag beslutade mig för att prova ett annat upplägg under sista veckan. För att se hur min kropp reagerar på olik upplägg. Jag sänkte därför kalorierna och fram för allt kolhydraterna mer än vad jag brukar göra sista veckan innan tävling. Detta gjorde att jag blev extremt trött och helt apatisk. Jag tog mig till skolan och gymmet och gjorde det jag skulle, men sen var energin slut. Jag var helt apatisk och brydde mig inte om vad som hände runt omkring. Jag orkade inte ens prata med Tobias i telefon! Under torsdagen och fredagen laddade jag som vanligt. Men på fredag kväll var jag fortfarande trött. Kroppen kändes tom och jag tyckte inte att det hände nånting. Jag åt och åt och åt, men kroppen svarade inte. Jag åt upp allt som jag hade med mig, även det jag hade packat som "reserv-mat". Jag vaknade lördag morgon, proppmätt men trycklös. Provade att dra i mig lite godis och Power Gel, men fortfarande hände inget. Pumpade upp och förberedde mig som vanligt. Knallade ut på scen och hade skitkul! Väntade backstage på resultatet. Men det kändes inte bra. Humöret var inte där det skulle och jag inte kände igen kroppen.

Min prestation denna gång räckte inte till final. Jag var inte tillräckligt bra för att tampas med tjejerna som gick vidare. Och ska jag vara ärlig så var det enda jag kände en stor lättnad. Det enda jag ville göra var att gå till närmaste restaurang och trycka i mig allt de hade på menyn! (Vilket jag också gjorde)

Massa små faktorer spelade in. Formen var inte på topp, bikinin satt inte som den skulle, färgen var för ljus och så vidare. Det är lätt att skylla ifrån sig på allt och alla runt omkring. Men i slutändan är det ju mitt beslut att tävla. Denna gång skulle jag inte ha gjort det. Tävlat alltså.
För min del funkade det inte att stressa sig i form eller att "nolla" kolhydraterna sista veckan. Även om det hade funkat formmässigt, så är det inte värt att må så dåligt. Jag gör detta för att det är roligt, för min egen skull. För att se vart mina egna gränser går och hur hårt jag kan pressa mig själv. Denna gång passerade jag gränsen. Det var inte roligt längre. Men jag bet ihop för att se om jag hade viljan att pressa mig själv hela vägen. Nu har jag provat på det. Nästa gång jag ställer mig på scen vill jag ha roligt hela vägen fram!

Bilder hämtade från www.muscle.se