Nyhet!

Det kom ett paket på posten i veckan. En liten present från Fairing.

De firar ju 20 år i år och har tagit fram en ny smak på Amino Rush!; Green Apple. Hade höga förväntningar när jag fyllde shakern och begav mig till gymmet.

Och jag måste säga att den verkligen smakar som gröna äpplen.

Riktigt god!

 

Vill du också prova?? På Fitnessfestivalen kommer vi att ha mässpriser på Amino Rush! Passa på att komma förbi och mingla med atleter från Team Fairing samtidigt som du köper en ;)

Orkar du inte vänta? Klicka in på Kolozzeum och beställ en redan idag!

 

 

TACK, TACK, TACK!!

Detta inlägg borde ha skrivits för flera dagar sedan, men jag har helt enkelt inte haft tid. Eller, om jag ska vara ärlig; jag har prioriterat annat före.

Dessa två veckor efter SM har varit fullproppade. Jag har varit i skolan från åtta till fem-sex tiden på kvällarna. Packat ihop böckerna, mellanlandat på gymmet och sedan åkt hem och fortsatt med studierna. Några dagar på jobbet och umgänge med maken har även klämts in. Men nu är två arbeten äntligen färdiga (ska bara finslipa det sista) och jag kan dra ner lite på tempot några dagar innan jag ger mig i kast med tentaplugget.

Men nu till det jag vill ta upp i detta inlägg, och som rubriken antyder.

TACK!!

Jag vet inte vart jag ska börja, men....

TACK till Fairing Sports Nutrition och all personal där som tror på mig. Ert stöd är guld värt, både under diet och under uppbyggnad. Jag har tillgång till de bästa kosttillskotten på marknaden och dessutom bästa support från personalen. Tack Lasse, Linda, Martin m fl.

Jag vill även tacka övriga atleter i TEAM FAIRING för stöd och pepp. Det är superkul att träffa alla på tävlingar och mässor!

TACK till Kim på I Närheten. Karlskronas bästa massös som ser till att mina muskler blir genomknådade och även fixar bort allt hår på kroppen innan det är dags för tävling. (att hon sedan njuter av att plåga mig är en annan femma).

TACK till Malin på Rock Your Nails som fixade mina superfina naglar. De glittrade verkligen ikapp med bikinin och leendet på scenen!

TACK till Evalinda och Maria som fixade smink och hår på tävlingsdagen. Jag tyckte själv att det var lite "over the top", men det såg strålade ut på scenen. Evalindas hjälp som backstage-coch var även flawless. Hon satte sig själv sist i prioritet och all fokus låg på att se till att jag och Maria Eriksson hade det bra och såg tip top ut. 

Evalinda har även ett hjärta av guld och är en stor inspiration och förebild för mig. Att få hennes hjälp att bolla dietnojor sista veckorna inför tävlingen är väldigt uppskattat.

TACK till familjen som står ut med mina utbrott och avsnäsningar när jag inte orkar diskutera med dem. Att både mamma, pappa och syster tog sig till Västerås för att heja var väldigt uppskattat. Jag hann med både lunch och middag med dem!

Men det största TACKet vill jag ge till min man. Utan honom skulle jag inte kunna genomföra dessa tokigheter och tävlingssatsningar. Han finns där i vått och torrt, oavsett humör. Han lyssnar, peppar, lugnar ner, pushar, står ut med mina formnojor och tar hand om hushållet och städar efter mig. Visst, vi ryker ihop ibland, men jag kan inte med ord beskriva hur mycket hans stöd betyder för mig.

TACK även till alla vänner och bekanta som peppar och pushar. Både i skolan, på jobbet, i gymmet och sociala medier. Utan alla hejarop skulle det inte vara lika roligt!

 

 Finalfältet SM i Body Fitness -168 cm 2013
På pallen; Maria Ahlberg 2:a, Emma Melin 1:a och lilla jag 3:a!

SM 2013, vad hände egentligen?

Svårt att ta in vad som hänt. Det gick så fort och bra!

Jag skulle egentligen inte tävla i år. Planen var att låta tävlandet vänta ett år och fokusera på att bygga upp mig lite. Men sen kom suget tillbaka och jag satsade jag mot SM i AF. Tyvärr vart jag sjuk veckan innan och var inte nöjd med min prestation. Revanschsuget var stort. i Karlstad pratade jag med Lasse som då sa att han skulle köra Stavanger Open. Jag hade själv funderat på att ställa upp då norrmännen brukar vara bra på att arrangera tävlingar. Jag är inte den som är den och helt plötsligt hade jag sagt att jag skulle ställa upp i AF Stavanger Open. Eftersom den tävlingen bara var två veckor innan SM i BF så var det ju bara att tuta och köra.

Men dessa två veckor var nog de jobbigaste någonsin inför en tävling! Jag la på mig ganska mycket vätska efter Stavanger som envist satt kvar på magen. Nojade en hel del och Tobias var inte hemma och kunde lugna ner mina nerver. Evalinda fick stå ut med många meddelanden och formbilder under dessa veckor. Jag gjorde en vätsketömning sista veckan och på tisdagen innan SM var jag riktigt nära att ge upp. Kroppen ville inte lyda, jag hade noll energi, mådde dåligt och var supernojig! Bestämde mig för att sova på saken och på onsdagen kändes det lite bättre. På torsdagen kom Tobias hem och jag vart så glad att jag började gråta. Hans stöd betyder oerhört mycket för mig i mina tävlingssatsningar.

Fredag morgon packade vi in oss i bilen och körde norrut. Jag delade rum med två tjejer hemifrån, Evalinda och Maria. Såg fram emot en mysig tjejhelg! Vi kom fram till hotellet vid tre och hann lägga ett lager färg innan det var dags för inregistrering. Det flöt på bra och jag kände nerverna komma krypandes. Riskakor, färglukt och massa mingel. Sen gick vi tillbaka till hotellet för att lägga mer färg och ladda med kolhydrater och vin. Mums! Vi kom i säng ganska tidigt, men massa kolhydrater i kroppen och nerver gjorde att jag inte kunde sova. Jag lyssnade på radio, musik, spelade spel på mobilen, men inget hjälpte. Vid tre-tiden gick jag upp och åt lite ris och nutella, sedan lyckades jag somna och vaknade av klockan vid 6.

Jag och Maria (som kammade hem korta klassen, overalltiteln och veteranklassen!) med Cissi och Evalinda som hjälpte till med smink och hår.

Lördagen var kommen och det var dags att kliva upp på scen. Evalinda hjälpte till med smink och Maria fixade hår. Jag behövde bara sitta stilla och ladda med med kolhydrater. Lyx! Då vi var fler än sex stycken i min klass var det förbedömning på förmiddagen. Vi mötte upp Maria Eriksson backstage och både hon Evalinda peppade och lugnade nervositeten. Sex stycken skulle gå vidare till final. Jag ville verkligen gå vidare! Väl uppe på scen hade jag så otroligt kul! Jag hade verkligen kämpat sista veckan och nu fick jag stå där och glänsa. Formen kändes bra och jag jag hade verkligen gjort allt jag kunnat för att toppa den. Tiden sprang förbi i kvartsvändningarna och jag ville stå där uppe på scen och glänsa längre! Jag kände mig nöjd med det jag visat upp och som ni säkert vet så gick jag vidare till final. I vänta på denna passade jag på att umgås lite med min familj. Både mamma, pappa och min syster hade kommit för att hej på. Så vi gick ut på stan lunchade. eller de åt lunch och jag tog en kopp kaffe . Höll mig till mina matlådor med ris och lax.

Jag och bästa coachen Evalinda!

Finalerna började vid 14, men vi fick vänta till 16.30 innan det var dags för oss. Undertiden roade vi oss med att kolla facebook och ligga med benen i högläge backstage. Det är jobbigt att tävla i Body Fitness!
Tillslut var det vår tur och vi fick göra vår t-walk. Jag är inte riktigt nöjd med denna, då jag kände mig lite osäker och inte vågade ta ut poseringarna ordentligt. Blir till att öva extra mycket på denna till nästa tävling! Sedan var det dags för prisutdelning. Jag lyckades kamma hem en tredjeplats och fick kliva upp på pallen. Galet nöjd med detta!  Och jag strålade som en sol när jag stod där och tog emot min pokal!

Tyvärr har min kamera kommit på villovägar, så fler bilder får vänta tills jag har fått tillbaka den.

Galet nöjd med medalj och buckla! En tredjeplats i SM är inte fy skam!

Ni får nöja er med detta så länge, återkommer med fler bilder inom kort!