Följ mig på Instagram: @helenwil

lördag, januari 31, 2009

nytt badkar!!

har varit en sväng till Gävle idag och köpt ett nytt badkar. riktigt fint blev det. Nu ska bara listerna målas, sen är badrummet klart!! Snyggt blir det. Och i veckan som kommer har jag gott om tid och en hand som funkar att måla och pyssla med. Så nu ska det nog hända grejer här hemma.
nån som vill köpa ett badkar förresten?? Det är från 81 och lite slitet i emaljen vid avloppet. men annars i bra skick!
till middag blev det lax med råstekt potatis och vitlök. Mumma!!! Alltid gott på helgerna. och mysigt att ha sällskap när man äter.




vårt fina hus!!
ingen träning idag heller. Ska pallra mig gymmet imorgon och nästa vecka blir det nog morgonpromenader igen. ganska skönt att komma igång på morgonen!!
men hårdträningen för överkroppen får nog vänta ett tag till. handen känns bätter, men det gör fortfarande ont :(
hoppas den blir bra snart!

torsdag, januari 29, 2009

redan torsdag...

oj vad fort veckan har gått. Tiden har bar flugit förbi på jobbet och imorgon är det sista dagen. Mina mungipor kommer nog att peka lite nedåt när jag går hem imorgon.Har bakat idag som tack för att de varit så trevliga mot mig. Blåbärsmuffins och äpple & kanel muffins. Men formarna jag köpte var för tunna så smeten rann ut lite på plåten. Får hoppas att de smakar bra iaf!! Kan ju inte smaka eftersom att det är ägg i dem.
Handen blir iaf bättre och bättre. Kan använda den mer och mer, men det är fortfarande stel som sjutton. Kan inte knyta handen än. Får kämpa på med mina övninger ett tag till.
Träningsvärk i rumpan har jcg också. Skitdrygt att gå i trappor...

Imorgon är det fredag, bästa dan på hela veckan. Då kommer ju Tobias hem. Läääääängtar!!!
Ska nog mysa framför tvn imorgon kväll och bara ta hand om varandra. Det gäller att ta till vara tiden när man inte ses så ofta!!
jaja... nu ska jag gå och träna min hand igen. så att den börjar fungera som en riktig hand nån gång!!

tisdag, januari 27, 2009

trött...

trött och sliten. sov lite för lite två nätter i rad nu så snart är det snart dags för sängen.
Jobb som vanligt idag. Bara tre dagar kvar...hmmm... undra vad jag ska göra nästa vecka?

Promenerade till gymmet efter jobbet. Bytte om och satte fart med ett hårt benpass. Skönt med mjölksyra och svett!! Det blev benpress, leg curl, leg extension, incline leg press, utfall i smith (gör hellre utfall med hantlar, men jag kan ju inte hålla nån i höger hand), en magmaskin, situps, finnen och tåhävningar. Lassade på ganska tungt idag efter att ha kört med lätt vikt och många reps i några veckor.
Och det kändes vil jag lova. Hade mjölksyra så jag mådde illa efter passet och jag känner hur stelheten kommer krypande!!
Imorgon blir det överkropp. Tungt med vänster sida och gummiband med höger.
Nu ska jag hoppa i säng!!

måndag, januari 26, 2009

Äntligen vinter!!

Så var ännu en helg slut. Tråkigt. Tobias har åkt tillbaka till Herulien, inte kul. Längtar till på fredag när han kommer hem igen.
Var till sjukhuset idag igen. Fler övningar för att få igång handen. Ett nytt stöd för smärtlindring och en tid på måndag för tryckluftsbehandling. Ska tydligen få "puffar" på handen i ca 60 min för att minska svullnaden. Konstigt. Kämpar på med min övningar, men det gör fortfarande riktigt ont i vissa lägen. Var enklare med gipset, då gjorde det ju inte ont alls. jaja, får kämpa på så jag kan börja träna ordentligt igen. Idag blir det en promenad och imorgon ska jag till gymmet.
Får nog passa mig när jag går ut. Det har nämligen snöat hela helgen och nu är det äntligen riktig vinter!!! Massor av snö och minusgrader. Ska nog ta mig en tur till backen nån dag och prova mina nya pjäxor!!

fredag, januari 23, 2009

my happy ending!!

Det blev ett happy ending!!!
Äntligen är gipset borta. Men vilken äcklig hand jag har!!! 9 veckor utan luft.... Väldigt liten och full av gammal hud. BLÄ!!! Fick en avtagbar skena istället och så tejpade de ihop fingrarna, för smärtlindring. Benen har inte läkt helt än, men det var tillräckligt stabilt för att ta av gipset.
Så nu är det bara att sätta igång med alla rörelser. Fyra gånger om dan ska skenan av och handen röras åt alla möjliga håll och fingrarna ska böjas.
Om ca en månad beräknas handen vara hel och jag ska kunna belasta den som vanligt. Undrar vad sjukhuspersonalen anser vara "som vanligt". Om de förstod att som vanligt för mig är att vara på gymmet flera dagar i veckan och göra diverse lyft och pressar med hög belastning.

Känns iaf bättre nu, kan ju duscha utan att plasta in handen, tvätta håret med båda händerna, använda alla min kläder och ha vantar på mig när jag är ute!! Vardagslyx som jag längtat efter!

torsdag, januari 22, 2009

hur opersonligt blir personligt

så, nu undrar alla vad det här är för någon. Som helt plötsligt dyker upp från ingenstans, så här kommer en del info om mig.

Jag har alltid varit aktiv och tränat under min uppväxt, men intresset för styrketräning och byggning började nog 2004 när jag ryckte in i lumpen. Då blev det ju en hel del styrketräning med grabbarna. När jag gjorde lumpen hade jag även turen att träffa mannen i mitt liv- Tobias. När jag muckade och han fick erbjudande om att jobba i San Diego ett år var jag inte sen att tacka ja till att följa med och Sommaren 2006 gick flyttlasset.
När vi kom dit lyckades jag hitta en utbildning på San Diego State University till Personal Fitness Trainer som jag gick, jag gick även en kurs hos AFAA och fick en licens.
Jag träffade även Michelle, som var personlig tränare på gymmet vi tränade på, och började träna med henne. Hon hade själv tävlat i Figure Building och visade bilder på sig själv.

Michelle Abraminko
En grym PT och underbar vän!!


Jag tyckte det var jätte fult med så mycket muskler på en tjej!! Hon tjatade på mig hela hösten om att jag också skulle tävla, men jag ville inte. Men efter mycket tjat och några trivselkilon för mycket gav jag med mig. Det var dags att lägga sig i hårdträning!!
I mars 2007 satte jag igång och dietade och på midsommarafton, efter 16 veckor, stod jag på scen i Los Angeles. Känslan var obeskrivlig!! Det här var definitivt något som jag ville göra igen!!

Lilla jag
(Jag vann inte, hade kunnat vara mer deffad, hade velat haft större muskler. Men jag är grymt nöjd över att jag tog mig igenom en diet och upp på scen!!)

Under dieten började jag träna på World Gym i San Diego. Där träffade jag Meriza Deguzman som hjälpte till med poseringen. (dock var jag så nervös att jag glömde bort allt på tävlingen) Jag fick mig även en skymt av Gina Aliotti under min frekventa besök på gymmet. Hon har den kropp som jag refererar till som drömkropp!!! Grymt snygg!!


En vecka efter tävlingen gick flyttlasset tillbaka till Sverige och Stockholm. Där fortsatte jag träna, men utan att ha något mål. Tills jag var på FF-07. Jag såg alla tjejer på scen och bestämde mig. Där ska jag stå nästa år!! Och jag började förberedelserna på en gång. Tung styrketräning för att bygga mer muskler och bra mat för maximal återhämtning. Hösten närmade sig och det var dags för diet och förbränningsträning. Sakta men säkert började jag se resultat. Axlarna var fylligare, ryggen bredare och benen hade fått bättre definition.
Tävlingen närmade sig, dräkterna var fixade (tack Maritha!), hotellet bokat, färgen inköpt, allt var klart!!! Så kom den där dagen.... två veckor innan tävlingen. Jag är på väg hem från jobbet som vanligt, helt plötsligt kommer det en isfläck och cykeln glider undan. Jag känner direkt att något är trasigt i handen, första tanken är att jag kommer missa tävlingen!!
Men jag laddar om, tar mig till Göteborg och invägningen. Där kommer nästa chock: klipp bort gipset eller skippa tävlingen!! Jag vill ju så gärna vara med, men väljer att avstå.
Jag följer tävlingen från publiken samtidigt som jag intalar mig själv att jag hade haft en bra chans. Är så grymt avundsjuk på alla som står där!! Jag hade ju så gärna velat vara med!! Dela alla upplevelser med alla grymma tjejer bakom scen.
Men mina tankar har redan vandrat framåt, mot Varberg i April. Gipset skulle ju ändå bort snart och då kunde jag ju fortsätta träna inför nästa tävling!!

Men det som skulle vara tre veckor blev fem veckor, sju veckor och nu nio veckor. Imorgon är det dags för röntgen igen och jag hoppas på en hel hand och ett happy ending...
Tävling bli det i år och då kommer jag att vara i bättre form än någonsin. Och jag kommer gå in i tävlingen med huvudet högt och vara stolt över min prestation!! Lika stolt som alla andra träningsgalna tjejer på tävlingen!!!!

happy ending...

Då var dagen bloggkvot fylld. Ganska tråkigt idag då det inte var så många som uppdaterat. Konstigt att man kan bli så fascinerad och intresserad av att läsa vad andra gör,
längta till ett liv man inte har och vara avundsjuk på andra.
Men jag måste nog säga att mitt liv nästan är på topp nu. Nytt hus med mannen i mitt liv, omges av goda vänner och familj och vi har pengar till mat, hyra och vardagslyx. Det som får mitt liv att bara vara nästan på topp är den envisa handen. Men håll tummarna för att den är läkt nu! Imorgon ska den röntgas och sen kommer domen. Förhoppningsvis kan jag sätta igång med träningen igen sen, så att jag kan kämpa mig till drömkroppen bland alla vikter och maskiner på gymmet :) Håll tummarna för ett happy ending!


onsdag, januari 21, 2009

På gott och ont

jaha... en blogg var det ja.
Vet inte riktigt om jag gillar att berätta om mitt liv så att alla kan läsa det. Tycker ju egentligen inte om att stå i centrum.
Men jag får väl ge det en chans och se vad jag tycker om det...